krimskramskrumelur

Äntligen fick jag mitt gamla mobilnummer tillbaka. Det krävde flera samtal och kommunikation med operatören sedan slutet av juli. I kväll bestämde jag mig att inte ge upp. Jag fick vänta i minst 20 minuter i telefon innan jag kom fram. Då säger damen: "Allt är klart. Om du stänger av din mobil i en halvtimme så fixar jag det". Alltså, om jag inte hade ringt en gång till så hade det inte hänt något. Det är sååå irriterande.

Jag har förstått att min stressnivå har blivit lägre med åldern. Som ung var det inte så farligt, jag gjorde en sak i taget, vad kunde man annars göra. Det fanns ingen anledning att stressa, allt ordnade sig till slut i alla fall. Jag önskar att livet var lika enkelt nu.

Mest stressande är sånt som jag inte kan påverka. Maktlösheten inför ett uppdrag som måste göras, men som du inte kan utföra p.g.a. någon annans agerande eller icke agerande. På senare tid har mitt arbete präglats av just den här typen av problem och det är väldigt frustrerande och stressande. Jag önskar att jag bara kunde vifta bort de negativa känslor som jag får av situationen. För mig är det en hederssak att försöka göra det som förväntas av mig i mitt arbete - så snart jag kan och så bra jag kan. Tyvärr finns det sådana som inte tar sitt uppdrag på samma allvar.

Jag, som jag känner mig idag.