Välkommen vinter

Det mesta är klart inför julen. I morgon ska jag julpynta med Tuva. Det lär inte bli så mycket pyntat hos hennes pappa där hon bor den här veckan. Hon är ett riktigt yrväder och fixar nog allt bara jag säger till vad hon ska göra!!

Jag brukar säga att jag inte tål våra kalla vintrar längre. Men efter denna mörka, regniga höst välkomnar jag vintern. Det är sällan vi har en vit jul med rikligt med snö. Kylan är inte alls farlig om det inte blåser. I går när jag gick till jobbet var det härligt ute - perfekt väder och så vackert. Jag kom på att jag har ju en kamera i min mobil så jag stannade och tog några kort. Här en av bilderna - det höga huset med en julgran på taket är min arbetsplats.


Om Jesus

Jag har läst Jonas Gardells bok "Om Jesus". På varje sida som jag har läst, har jag väntat att han ska säga någonting som ger mig, om så bara en liten Aha-upplevelse. Men det har inte hänt. Han har sin egen teori vad som är sant och vad som är påhittat. Och han diskuterar fram och tillbaka sannolikheten i de alla evangelier som berättar om Jesus liv och korsfästning. Men Jonas Gardell är mycket påläst och han säger att han har hållit på med boken i tolv år. Tilläggas bör också att han är troende och tror även att Jesus verkligen har funnits.

Men sedan, alldeles på slutet, säger han saker som känns bra, som jag vill ta till mig. Till exempel säger han: "Gud är inte något att tro på eller inte tro på. Gud är något man förnimmer och erfar eller inte. Gud är inte ett förslag. Han är inte ett tankeexperiment eller ett tankekomplex att ta ställning till, utan en kraftkälla som finns i dig vare sig du vill eller inte, men som du kan öva dig att vara i kontakt med. Gud är i allt, omsluter allt, förbinder allt med varannat. Skaparen och hans skapelse går inte att skilja åt."

Jag är inte någon högreligiös människa. Jag har min tro, min egen sorts tro. När det är riktigt, riktigt svårt i livet, är det en tröst att tänka att - som Jonas skriver: "...jag har ett barnsligt behov av att få tro att det ändå finns någon som är där. Hela tiden. Alltid. Outtröttligt kvar. Tanken att ingen dör ensam är en tanke utan vilken jag inte härdar ut. Han är rösten som viskar ditt namn, han är dina andetag och ditt hjärtas slag, han är den helige ande som finns i allt som lever, som är i varje människa."

Jösses så allvarligt det blev. Så snart man sätter orden på pränt ser det så "präktigt" ut. Men jag delar hans tankar. Det var det jag ville ha sagt. Och jag tror att vi har flera i familjen som tänker som jag .

Sjukling

Det finns fördelar med att vara lite sjuk och stanna hemma. Då får man saker gjorda som man annars inte hinner med. Jag har varit en sjukling idag. Jag har gjort flyttanmälan till Skattemyndigheten. Jag har ringt HSB och de har fixat värmen i min lägenhet. De har hållit på med vatten i huset och jag misstänkte att det kunde vara orsaken till att jag har fått det kallare än vanligt hos mig. Värmeslingan i badrummet har inte heller blivit varm. Men nu har jag värme i alla rum.  Skönt.

Det var länge sedan jag stannade hemma pga sjukdom. För tre år sedan kanske? Trots förkylning brukar jag, som många andra, tappert gå till jobbet. Vilket ju är urdumt. Vi är inte oersättliga och kroppen mår bättre av att vila när den inte är på topp. Det är en ekonomisk fråga också. Bara en enda sjukdag minskar lönen med många hundralappar.


Jag vill inte ha besök av honom. Min mage vill hellre ha Alvedon.


Lucia

Det är så underbart att tala med mamma ibland. Som idag, när hon säger: "När jag vaknade upp i morse och satte mig på sängkanten så sa jag högt för mig själv - tänk så bra jag mår egentligen". Att kunna se det positiva är inte alltid lätt för min mamma, det blir gärna lite klagomål, ont här och ont där. Därför blir jag så glad när hon trots alla sina krämpor kan känna sig frisk vissa dagar. Och att hon även uppskattar det.

Jag har bakat karelska piroger idag. Det är en tradition som jag inte släpper, hur jobbigt det än är. När man gör det bara en gång om året så går det sakta, så sakta. Det skulle vara en skam att inte baka dessa läckerheter åtminstone till jul när man kommer från Norra-Karelen och har pirogmästare i släkten. Tyvärr har jag inte lyckats föra traditionen vidare till mina barn.

Idag är det alltså Luciastämning och doft av piroger här hemma. Luciastämningen kommer från Växjö kyrka, sändningen pågår just nu i tv.


Lucia från Växjö domkyrka

 


Bullbak

Man mår ganska dåligt när man har ätit sådär tio bullar. Framförallt om man har börjat en diet som innebär att man ska akta sig för kolhydrater. Magen känns som en stor ballong, färdig att spricka. Det är så sällan jag bakar bullar. Lägenheten doftar fortfarande av bullbak, en hemtrevlig doft som påminner om forna tider när det bakades oftare hemma i mitt kök.

Det är väl inte så farligt att falla i frestelsen om man inte gör det för ofta. Dessutom får inte alla bullarna plats i frysen.


Balklänningar

Tänk att kläder får så stor plats i alla stora evenemang. Nobelfesten pågår i tv och vi har fått många klänningar analyserade. Jag kan förstå det eftersom det är ett ämne som vi behärskar mycket bättre än fysiologi, kemi, medicin osv.

När Finland firade sin självständighetsdag i söndags var kläderna ett ännu hetare diskussionsämne. Det "kröns" alltid kvällens vackraste kvinna och klänning. Man får rösta på nätet, på en kvällstidnings hemsida. Händelsen i Finland är minst lika seriös som Nobelfesten men ämnet är samma varje år och de flesta deltagarna är också samma från år till år. Bara kläderna är nya.


Den vackraste kvinnan och klänningen?
på självständighetsbalen i Finland - Heta Hyttinen


Synad

                                       

Jag har blivit godkänd av bostadsrättsföreningen där jag köpte min lägenhet. Är det bara jag som råkar ut för alla dessa lustigheter? Eller är det aldrig någon som ifrågasätter vad vi utsätts för?

Jag blev uppringd av ordföranden i bostadsrättsföreningen i söndags. Hon ville att vi skulle träffas. Hon upplyste mig om att de gör alltid så med nya medlemmar – träffar dem och ”godkänner” dem att bli medlemmar i föreningen, dvs att få flytta in i huset.

Men hallå – jag har länge sedan skrivit under ett kontrakt för lägenheten. Och jag har blivit godkänd av banken. Ja, jag vet att bostadsrättsföreningen brukar undersöka om man är ”lämplig”, men jag har aldrig hört att någon hade blivit synad på en personlig träff.

Jag åkte dit i måndagskväll, taggarna utåt, och försökte verkligen behärska mig och inte säga något olämpligt. Egentligen ville jag säga att det är tveksamt om jag vill tillhöra denna förening, att jag hoppar av. Men det hade blivit dyrt för mig.

Vad hände? Det droppade in ytterligare tre personer som bor i huset, när jag var där. Ordföranden/trappstäderskan/allt-i-allon i föreningen berättade för mig om saker som jag redan hade tagit reda på. Det finns ju sådant man vill veta INNAN man skriver på. Och hon berättade att det bor några finnar i huset. Jag förstår inte på vilket sätt det var relevant i sammanhanget. Hon berättade också att det är lyhört i gamla hus (= tänk på grannarna!). Att de har en gemensam städdag en gång om året.

Det hade varit trevligt att bli ditbjuden och välkomnad som en granne. Men att tala om för mig att jag ska godkännas fick mitt nackhår att resa sig. Om hon trodde att jag skulle berätta vitt och brett om mig själv så trodde hon fel. Jag var mycket stel och formell.

Men jag blev godkänd!! Konstigt vore väl annars eller? Man ska inte sluta förvånas över någonting när man har att göra med människor som har upptäckt att de har lite makt i sin hand.


Tanke för dagen

Jag har länge misstänkt detta men nu kan jag avslöja att 
arbetet begränsar privatlivet i alltför stor utsträckning.


Fika med familjen

När vi fikade hos min dotter igår tog jag foton av barn/barnbarn och hotade att publicera dem på min blogg. Men det gör jag inte, trots att de tyckte att det är helt ok. Jag har fortfarande svårt att lägga ut foton på min familj på nätet. Det känns så privat. Men jag tror att jag kommer över denna tröskel någon gång.


                          
                  Men Katjas pepparkakshus måste jag visa.
    Och Isabellas fötter under bordet, med nystickade raggsockor.


Bubblor

Bubblorna spricker, en efter en. De glamörösa och lyckliga familjerna i Hollywood som vi beundrar (eller avundas) är inte vad vi tror.

Om man ska tro på vad tidningarna skriver så har Tiger Woods sex med alla kvinnor i sin närhet. En golfspelande hingst skulle man kunna kalla honom. Anna Anka som under hösten har haft flera lektioner för svenska kvinnor i konsten att göra sin man lycklig håller på att slå ihjäl sin make som nu har begärt skilsmässa.


En såpbubbla är vacker men när den spricker finns endast en våt, äcklig fläck kvar.

Bilden är hämtad från www.nordqvist.cc/naturbilder


Musik

Jag halkade in på dansbandskampen på tv i kväll. Och jag förvånas över hur man kan tycka om den här typen av musik. Nästan alla band i kväll hade sångare som saknade både utstrålning och sångröst. Domarna är alldeles saliga över deras prestationer. Men smaken är som baken... Till och med Lady Gaga och hennes musik är bättre. Får en tant i min ålder tycka så?

Visst påverkar åldern musikvalet. Den musik vi hörde när vi var unga kommer alltid att finnas kvar i oss. Musik väcker minnen till liv. Musiken gör oss glada, sorgsna, känslosamma, hela skalan av känslor som en människa kan ha. Alla påverkas vi av musiken, oavsett ålder, men bevisligen påverkas vi inte på samma sätt och av samma musik.

Att höra finsk musik får mig att sakna Finland. När jag hör afrikanska trummor kommer jag ihåg de afrikanska, ljumma kvällarna i Gambia och då får jag längtan till Gambia. Så vävs musiken in i våra liv och vi påverkas av den hela tiden.

Men svensk dansbandsmusik lämnar mig totalt oberörd.

Sparris är gott men..

Jag läste på Aftonbladets hemsida att familjen Anka hade storbråk, polisen kallades till den fina Hollywoodvillan. Och jag undrar - gör hon inte längre sin make lycklig? Anna, du har väl inte ätit sparris av misstag?

Nätabstinens

Det blev en paus i bloggandet och i allt annat som är beroende av nätuppkopplingen. Comhem beslutade att stänga av mitt bredband och min fasta telefon den sista november. Varför? Ja, fråga den som vet. Jag vet inte och det vet nog inte Comhem heller även om de påstår att de vet det. De säger att jag har sagt upp abonnemanget till den sista november. Och jag undrar, varför skulle jag ha gjort det? Varför skulle jag ha sagt upp det redan nu när jag flyttar först efter den 15 januari?

Jag försökte ringa Comhem första gången i tisdags då jag upptäckte mina kontaktproblem. Men då var det lång kö och telefonrösten bad mig återkomma senare. Jag tänkte att det är väl något allmänt fel eftersom troligen hela Eskilstuna ringer samtidigt.

Fortfarande inget nät igår när jag kom hem från jobbet. Då kom jag äntligen fram på telefon (mobil!) och fick veta att mitt abonnemang hade upphört. Gissa om jag var förbannad.

Vet ni vad killen säger? Att det inte gick att förlänga abonnemanget utan jag var tvungen att beställa ett nytt. Efter att funderat en halvtimme så ringde jag igen. Man måste komma igenom många portar innan man är framme. Ni vet "tryck på 1 om du redan är en kund, 2 om du vill ... osv". Jag kom fram till en tjej som kopplade bort mig så fort jag började tala. Jag försökte verkligen säga "men lyssna på mig, jag har valt rätt siffra", sa jag, men nej, det gick inte. Så jag blev kopplad till en annan tjej. Jag berättade min historia och beställde ett nytt abonnemang. Vad ska jag göra? Jag kan inte vara utan nät i nästan två månader. Jag har lidit av allvarliga abstinensbesvär i två kvällar utan Internet. Hon lovade att "från och med i morgon är det klart".

Ändå ringde jag Comhem igen idag från jobbet. Jag ville tala med den enhet som tar hand om uppsägningar och höra vad de hade att säga (de har öppet endast dagtid). Då kom det fram att det inte fanns någon beställning! Men tjejen sa ju igår kväll att hon fixar det! "Ni är ju inte kloka", skrek jag i luren.

Vad ska man göra? Jag har inte kvar någon bekräftelse som kom via e-post när jag hade lånedator. Jag rensade bort all e-post när jag lämnade datorn tillbaka. Nu fixade killen i alla fall att jag har både nät och telefon. Men nu fick jag minsann 3-månaders uppsägningstid när det hade räckt med en månad. Alltså - jag beställde ett abonnemang och gjorde en uppsägning samtidigt. Låter det vettigt?

Fattar någon något av detta? Nehej, inte jag heller.

Elabonnemang har jag inte orkat gå vidare med än. Min elleverantör är Eon men de säger att jag måste göra flyttanmälan till Eskilstuna Energi och Miljö. Låter detta vettigt? Nej, inte detta heller.


Till Afrika på cykel?

Den årliga faddergalan pågår i kanal 4. De visade en kvinna som cyklade till sitt fadderbarn i Senegal, som är Gambias grannland. Jag brukar säga att jag ska bo i Gambia en del av året när jag blir pensionär, om jag är frisk förstås och om jag har råd.

Detta kanske är lösningen - cykla till Afrika på hösten och cykla hem igen på våren. Problemet kan vara att jag inte kan stanna i Gambia och inte i Sverige heller, om jag ska göra resan varje år. Jag hinner bara cykla fram och tillbaka. Det kanske inte är någon bra idé i alla fall.

Mitt fadderbarn genom Plan bor på andra sidan av Afrikas kontinent, i Kenya. Det är ännu längre resa dit än till Gambia. Det kan vara säkrare att spara pengar till flygresan, jag kan ju inte ens laga en punktering. Lösningen är kanske en cykel som inte kan få punktering?


Mat, mat

Julen står vid dörren, det upptäckte jag idag. Om jag fortsätter att skriva om min vardag så kommer bloggen även i fortsättningen handla om mat. Mat ingår så naturligt i vardagen att man inte tänker på det. Men bloggandet har fått mig att inse hur mycket energi vi lägger på mat - planera, laga och äta den.
 
Jag åt finsk julmat hos finska föreningen igår. Idag har jag handlat och börjat förbereda jul hemma. Att förbereda jul hemma handlar förstås om mat, vad annars. Detta är lite motsägelsefullt eftersom jag inte direkt älskar julmat. Jag ska försöka hitta på något nytt till julbordet förutom de traditionella rätterna. Kanske detta

Rödbetstsatsiki låter intressant, annorlunda men ändå juligt


Gambisk konst

Jag håller på att testa min digitalkamera, nej, jag menar min mobiltelefon. En trött fredagkväll som denna, när tanken står stilla, kan man i brist på något bättre, ladda upp en egen bild. Mina bilder brukar oftast vara hämtade från Internet eller Clipart.

Min favorittavla är målad av Etu N´dou, en gambisk konstnär, vars "art village" jag har besökt i Gambia. Tavlan köpte jag visserligen i Sverige, av mannen som har sponsrat Etu´s skolgång.

Etu har haft flera utställningar i Sverige. Jag tänkte lägga in en länk till hans hemsida där det finns många, många fler vackra tavlor och även bilder från hans by, men jag har tappat bort länken. Men jag låter er beundra tavlan som jag har hemma hos mig.



"After the storm"


Hurtbulle

Jag är en riktig hurtbulle. Jag tog en halvtimmes promenad och jag hoppas att jag har lyckats bryta den dåliga perioden i mitt liv då ingen makt i världen har fått mig ut på kvällarna. Det blir en ond cirkel - du är deprimerad av att du försummar din hälsa och av att du går upp i vikt och på grund av att du är deprimerad "skiter" du fullständigt i din hälsa och vikt.

En sökning på hurtbulle på nätet resulterar i denna bild. Beskrivande för mig? Överhuvudtaget så förekommer det ofta bilder på mat i min blogg. Vad kan det bero på?


Ishotellet

Värmen börjar sakta strömma in i kroppen. Det var kallt på jobbet idag. När jag öppnade min dörr i morse slog den kalla luften emot mig som om jag hade stigit in i ett kylrum. Trots vår kroppvärme, alla datorer och andra maskiner som avger värme, steg inte temperaturen nämnvärt under dagen. Ventilationen var på med full styrka hela dagen, mer och mer kall luft strömmade in från kanalerna. Alla frös.

Vi har ofta problem med luften hos oss. När vi har det varmt och skönt då har vi ingen luft att andas. Vi hoppas att dagens kyla beror på att de håller på att åtgärda det som inte fungerar i systemet.

Ensam fryser mera - jag läste en gång någonstans på nätet att människor som känner sig socialt utanför fryser oftare. Det var många idag som var socialt utfrusna!



Ishotellet i Jukkasjärvi. Vi klär oss fel på jobbet.
 Kan man sova i denna kyla  så borde man kunna jobba i den också.
 
Bilderna är hämtade från www.travellife.se

 


Familjeträff

Mina underbara barn (inkl. svärsönerna) och barnbarn var mina gäster idag. Jag bjöd dem på mat, vi firade min sons födelsedag i efterskott. Våra gemensamma måltider är sällsyntare nu än förr. Alla är så upptagna med sitt. Jag är den som har mera fritid men jag är också den som har blivit lat.

Tack för att ni finns.

Bastu

Det är härligt med bastu ibland. Ännu härligare är det när man inte har egen bastu. Visst tyckte jag att det var skönt när vi bodde i villa och hade bastu. Men när man har möjlighet att bada bastu varje dag så förlorar det liksom lite av sin glans. Känslan är lyxigare när man inte har möjlighet till det så ofta. Förresten - mitt sjuåriga barnbarn undrar varför det heter "bada bastu". Hon menar att man badar ju inte när man är i bastun. Hon har rätt, jag vet inte varför man säger så i Sverige. 

Man uttrycker sig inte på samma sätt i Finland. Man går till sauna, man är i sauna, jag "saunon" (bastar) på finska, men jag badar inte i bastun.

I kväll var jag hos min väninna och bastade hos henne. Jag blir ditbjuden ibland på lördagarna. När jag tittade på lägenheter var det en lägenhet till salu som hade bastu i badrummet. Det är ganska självklart att en finländare bodde eller hade bott i lägenheten. Det är ytterst sällsynt i Sverige men vanligt i Finland.

   
Modern bastu i dagens Finland och en vedeldad bastu vid en insjö. Så utomordentligt mysigt på sommaren.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0