Trerätters på julafton?

En suck av lättnad när det är över. Familjen ger så mycket glädje och kärlek och det är så mysigt när vi är tillsammans. Men julbord till tolv personer kräver lite ansträngningar. Det är så mycket plockande fram och tillbaka. Ut ur frysen, ut ur kylen, in i ugnen, duka, ställ fram maten, plocka undan, diska, in i kylen (mat som är kvar) osv. Måste man äta traditionell julmat varje år? Här bjuds det en trerättersmiddag nästa julafton.

Vad är vi rädda för?

Elisabet Höglund skriver "Jag räds nätbedragare mer än FRA".
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/elisabethoglund/article18028916.ab
 
Jag håller fullständigt med henne. Jag är vaken och misstänksam mot alla avvikande mail men det skulle även kunna drabba mig om jag fick ett meddelande från något av mina barn eller barnbarn att de befinner sig i nöd någonstans långt borta i världen.
 
Men på vilket sätt kan FRA skada mig? Jag har inte heller något att dölja, de får gärna läsa all min kommunikation, hur jag surfar, vilka sidor jag besöker.
 
Om Sverige skulle "spionera" ett annat land - än sen då. De andra staterna gör ju ändå samma sak med oss. Varför för vi ett sådant j-a oväsen? Vi i Sverige ska värna om Sverige och människorna som bor här. Om de dessutom lyckas spåra terrororister och stoppa terrorhandlingar har FRA verkligen gjort en tjänst för oss alla.

Äldre och fåfänga

Är det fåfänga att även vi äldre vill hänga med i mode? Vi som älskar kläder får problem när vi går i pension. För mig personligen är en av de värsta förlusterna med sämre ekonomi att inte kunna förnya min garderob lika ofta som tidigare. Därför håller jag mig kvar i arbetslivet så länge som möjligt. Självklart är mat och boende våra grundbehov, på dessa punkter kan man inte snåla för mycket, men det finns så mycket annat som man vill unna sig. Med risk för att låta ytlig vill jag påstå att kläder är viktiga och att de och resor/upplevelser av olika slag sätter guldkant i tillvaron.
 
Men - så här desperat får man inte bli
http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/aldre-damer-snattade-klader-6505550-artikel.aspx

Ålder, bara en siffra?

När en drygt 30-årig arbetskamrat berättar om en konsert med hög ljudnivå som hon var på i sommar säger hon "man kunde tro att man är 65 år".

Vi har så många fördomar av olika slag, inte minst bland våra "yngre". Eller kan en nästan 35-åring betraktas som yngre? Fast det är klart, det är betydligt yngre än 65. Allt är relativt. Men det som kan irritera mig ibland att de "relativt" yngre har så mycket fördomar om de "relativt" äldre.

Vi har vår intelligens kvar. Vi är rutinerade, vi har redan gjort flera misstag och tagit lärdom av dem (förhoppningsvis). Men om min höft eller någon annan kroppsdel strejkar betyder det inte att min hjärna också har lagt av.

Om en 35-åring tycker att 65 år är gammalt så blir det enorma problem för alla 75-åringar som finns kvar i arbetslivet i framtiden om det blir såsom politikerna önskar.


En blyg katt

Jag har har haft hund och jag har haft katt. Totalt misslyckade historier. Någon riktig kattälskare har jag aldrig varit utan jag har föredragit hundar. Men nu tror jag att jag har lyckats. Pandora myser med mig, men ibland blir hon lite blyg..................



Tage, Tage

För den trötta samhällskroppen
vore kanske bästa boten
ifall tankarna från toppen
kom från roten

Tage Danielsson


Vaniljbullar

Jag var så trött så trött men tänkte ändå att bara jag kommer igång så går det bra. Och det gjorde det. Nu är bullarna färdiga.


Rockelstad

Det är väldigt viktigt att ibland komma ut till ny miljö med arbetskamraterna. Den här gången hade vi våra planeringsdagar på Rockelstad slott mellan Eskilstuna och Nyköping. Vi hade ett digert program som vi hann gå igenom men hade även avkoppling och samvaro med på schemat. Jag har känt till Rockelstad länge, det är ett populärt ställe för bröllop och andra familjehögtider och en av mina arbetskamrater har firat bröllop där.

Det blev en mycket trevlig vistelse med god mat, promenader i skog och mark och främst av allt - vårt boende var extraordinärt. Alla fick inte rum i själva slottet men rummen i flyglarna var också fint inredda med gamla möbler och nya, fräscha badrum. Tre av oss fick rum i slottet, jag var en av dem. Jag bodde i ett rum som heter "Grevinnans sängkammare".  Sängen var jätteskön och spökena höll sig borta hela natten. Lyxigt!


Grevinnans sängkammare i Rockelstad


Pratsjuk?

Varje fredag är veckans höjdpunkt - två dagars ledighet väntar efter en hel arbetsvecka. Lördagen är nästan ännu bättre. Dessa två vilodagar går så otroligt fort, nu är det söndag och jag fattar inte vad jag har hållit på med. Jag satte mig ner och började reflektera över min helg. Ja, jag har fått saker gjorda hemma, jag har tittat på tv, jag har läst. Jag har spelat mahjong på datorn, lagat mat och gjort lunchlådor för hela veckan. Men jag upptäckte en sak - jag har inte talat med en enda människa ansikte mot ansikte sedan i fredags, förutom några minuters telefonsamtal med min mamma. Jag talar till katten ibland men hon svarar sällan.

Vad kan man dra för slutsatser av detta? Nja, det beror på. Vill man vara en eremit så är det ju toppen. Är man inte det så blir man det så småningom. Eller så måste en förändring till. Men hur? Det är bara jag själv som kan lösa problemet.

Flinck

Jag har alltid sett Torsten Flinck som en konstig figur, som alltid ser arg, trött och drogpåverkad ut. Men ikväll hände något, jag blev förälskad i honom. Med vilken inlevelse han sjunger "men jag reser mig igen". Det är så j-a äkta, det är seriöst och vackert, det är konst. Jag är inte det minsta förvånad att han gick vidare till finalen i melodifestivalen. Det visar bara att det var flera som tyckte som jag.

Svalbo

Mamma bjöd oss på mat. Ett hotell som heter Pääskynpesä (Svalbo översatt på svenska) är ett ställe för rehabilitering med gym och simhall, massörer och sjukgymnaster. Även "vanliga" hotellgäster är välkomna men några kvällsaktiviteter typ dans förekommer inte, kanske just med tanke på att de flesta av deras gäster är där för rehabilitering. Man kan beställa festmåltid i matsalen vilket vi hade gjort. De hade dukat fram en buffé i den del av restaurang som har utsikt mot sjön. Det var mysigt och maten var delikat.



Bordsdekoration i Svalbo


90 år

Några intensiva dagar med mummis (mamma/mormor/gammelmormor) 90-årsdagsfirande i Finland. Det blir för tajt med två båtresor och långa sträckor med bil inom fyra dagar. Men - tanken var i första hand att göra mummi glad, att så många som möjligt skulle vara där. Och hon blev glad. Hon uppskattade verkligen att vi kom även om vistelsen blev kort.

Såsom vi älskar våra barn och barnbarn älskar vi ingen annan. Våra barns och barnbarns kärlek för oss kan aldrig mäta sig med den kärlek som vi som föräldrar känner för våra barn. Och det är så det ska vara, men det är viktigt att förstå detta.





Happy Valentine

Önskar alla nära och kära en trevlig Alla Hjärtans Dag!
Hyvää Ystävänpäivää kaikki läheiset ja rakkaat!


Casa i Spanien

Som jag har konstaterat finns det urbilliga hus till salu om man åker några mil norrut i Sverige. När jag nu ändå höll på att undersöka fastighetsmarknaden blev jag nyfiken på hus i Spanien. På fastlandet i Spanien, vid Costa Blanca-kusten, kan man köpa en lägenhet till överkomligt pris. Sälja lägenheten i Sverige och köpa en i Spanien? Det är roligt att hitta karameller att suga på. När man har sugit klart kan man försöka hitta en ny karamell att suga på.


Välkommen till Casa Juanita


Whitney

En av mina absoluta favoritsångerskor, Whitney Houston, är död. Det är ofattbart. Åter en som inte klarade av den stora press som följer med kändisskapet. Nu känner jag ju inte till orsakerna till hennes drogmissbruk,  men det ligger nära till hands att spekulera såsom jag gör. Jag älskade hennes röst, älskar fortfarande, tänker sätta in en CD och lyssna....


Marknaden

Jag kan köpa ett fint, mindre hus, med nytt kök och renoverat badrum och en rejäl tomt för 190 000 kr utanför Kramfors. En halv kilometer till en sjö. Ett sådant hus kostar här ca en miljon. Hur kan det vara möjligt?
Det är marknaden.
Marknaden är inte klok.
Jag skulle kunna köpa ett sådant hus kontant om jag kunde flytta norrut (måste givetvis sälja min lägenhet först men ändå). Något att fundera på när pensionen börjar närma sig?

Räkänokka eller tyhjännauraja

Jag önskar att jag hade något roligt att skriva. Något som får läsaren att skratta högt, precis som jag nyss skrattade när jag läste min dotters blogg. Och jag tillhör sannerligen inte dem som skrattar utan anledning.

I mina hemtrakter var det fult att skratta utan anledning. Kan det vara ett av de finska grunddragen  - att bara skratta när det är nödvändigt. "Tyhjännnaurajat" hade ett dåligt rykte, de var inte seriösa människor. Att skratta i tid och otid var en ovana som fick folk att höja ögonbrynen. Detta är ett av mina finska arv, jag blir otroligt irriterad på människor som avslutar varje mening med ett skratt.

"Mies se tulee räkänokastakin vaan ei tyhjän naurajasta". Så sa man förr. Grov översättning: Det blir en man av en snorunge men inte av en ... vad kallas en person som skrattar utan orsak?

Finland är före sin tid

Finland ska snart få en ny president. Den andra valomgången är på söndag. Utgången tycks vara given, en av kandidaterna har varit överlägsen men fick ändå inte minst hälften av rösterna. Därför ska det röstas en gång till mellan de två som fick mest röster i det första valet.

Inget märkligt med det. Det märkliga är att han som fick näst mest röster är gay. Homosexuell. Bög. Föredrar män. Det kunde man inte tro om lilla Finland som betraktas som ett land med en massa fördomar. Det hade varit häftigt att se en president och en presidentfru, som är en man med mörkt utländskt utseende, stå i foajen på slottet och ta emot gästerna till 2012-års självständighetsfirande på slottet.

Det ni.

Gammal och bitter

Jag känner ett par som inte talar med varandra. De har levt i ett samboförhållande drygt 40 år och båda har redan fyllt 70. När han blir sur slutar han prata med henne. Det kan pågå i flera månader.

Hur kan någon vara så envis? Vem är det som mår sämst av detta? Det måste vara han som surar och vill inte ens titta på samma tv utan väljer att sitta i köket och titta på den lilla tv-apparaten där i stället. Han talar med gästerna men så snart de har gått blir han knäpptyst.

Varför ska man fortsätta leva ihop då? Det finns ingen trygghet, ingen kärlek, ingen respekt i ett sådant förhållande. Och när han slutar tiga uttrycker han sig ofta hånfullt mot sin partner. Varför blir man så? Är man trött på livet, är man bitter för att livet inte blev som man ville? Borde man inte gå skilda vägar och få lite harmoni i tillvaron under sina sista levnadsår? Eller är man så rädd för ensamheten att man ser det som ett ännu sämre alternativ?


Fånga dagen

Livet är motsägelsefullt. När man blir äldre går tiden så fort så fort. Jag önskar ofta att jag kunde bromsa tiden, köra bara i 40 på småvägar och beundra landskapet medan jag kör, och inte 120 på en motorväg. Man blir fartblind också.
 
Det motsägelsefulla är att när måndagen kommer, när arbetsveckan börjar, vill man att tiden ska gå fort. Då vill man helst köra i 140 men ajaj akta dig, du kan få böter för fortkörning.
Take it easy, njut av dagen, carpe diem.
Lätt att säga.
Men idag är det fredag i några minuter till, en arbetsvecka avklarad och jag kör i 30 på en smal grusväg för tillfället.


Tidigare inlägg
RSS 2.0