Afterwork
Jag sa det på skoj och egentligen ville jag inte, men jag togs på allvar och då kunde jag ju inte backa. Problemet är ofta att när vi diskuterar afterwork så planerar vi så långt framåt i tiden att någon knappt vet om hon/han kan gå ut just den kvällen. Deltagandet blir inte högre med längre planering. Vi blev fem och det brukar vara normalt i dessa sammahang - sponant eller planerat, spelar ingen roll. De som vill och kan följer med.
Parmesangratinerad lax, pannacotta med färska bär som efterrätt, inte dumt alls en torsdagkväll. Cocacola som dryck förhöjde inte smakupplevelsen men jag kunde ju inte lämna min kära bil ensam i parkeringshuset. Han hade blivit jätteledsen.
Pannacotta med vitchoklad och björnbär, namnam
Vitsar och el
Jag hade tänkt berätta den bästa vitsen här men kom på andra tankar. Så bra är den inte. Så jag låter bli.
Lite stöddig var jag nog när jag började blogga. Det fanns ju hur mycket som helst att skriva om. Är det så att berättelserna börjar ta slut? Eller är jag bara så trött att jag inte orkar?
Alla förändringar i livet orsakar så otroligt mycket extra jobb. Jag ser givetvis framemot att flytta men... I kväll tänkte jag göra en flyttanmälan till elleverantören via nätet. Jag hade ju fått både användarkod och lösenord. In kom jag men det gick ju inte göra någon anmälan. E-on (min elleverantör) påstår att jag inte har något "aktuellt abonnemang". Men elström har jag och fakturorna kommer och betalas också. Jaha, vad gör man då? Då får man väl ringa och vänta evigheter i telefon. Och medan man väntar så säger en röst: "Har du tänkt på att du kan sköta dina ärenden via "din sida" på nätet?" Moment 22 alltså.
Sånt här bemötande gör mig så förbannad. Man kan försöka behärska sig och inte bli arg. Men när man äntligen kommer fram och kan framföra sitt ärende så är det svårt att vara trevlig. Vilket jag ju, givetvis, är
.
Marieberg
Ordination
Våra patienter har fått vänta länge, det är nu dags att hjälpa dem med sina besvär.
- Patienten fick rådet att gå och hänga sig
- Jag har talat med patienten. Hon vill inte amputeras men inte heller dö. Det får alltså bli ett mellanting tillsvidare.
- På grund av snedsteg remitteras patienten till neurolog
- Viktigt att patienten håller sig ren mellan fötterna
- Inlägges för observation tillsammans med tolk
Ett värdigt slut på veckan
Det är ett år kvar till nästa fest. Vi får se om jag är med bland arrangörerna även då. Som en liten belöning får även vi, som jobbar, sätta oss till bords och avnjuta en trerättersmiddag med underhållning.
Välkommen lördag, veckans bästa dag, hurra!
Frustration skapar stress
Jag har förstått att min stressnivå har blivit lägre med åldern. Som ung var det inte så farligt, jag gjorde en sak i taget, vad kunde man annars göra. Det fanns ingen anledning att stressa, allt ordnade sig till slut i alla fall. Jag önskar att livet var lika enkelt nu.
Mest stressande är sånt som jag inte kan påverka. Maktlösheten inför ett uppdrag som måste göras, men som du inte kan utföra p.g.a. någon annans agerande eller icke agerande. På senare tid har mitt arbete präglats av just den här typen av problem och det är väldigt frustrerande och stressande. Jag önskar att jag bara kunde vifta bort de negativa känslor som jag får av situationen. För mig är det en hederssak att försöka göra det som förväntas av mig i mitt arbete - så snart jag kan och så bra jag kan. Tyvärr finns det sådana som inte tar sitt uppdrag på samma allvar.
Jag, som jag känner mig idag.
Operatör saknas
Jag satt länge i telefon i kväll, försökte ringa till support pga att mobilen inte fungerade. Den hade ingen täckning. Väntetiden var lång och medan jag väntade så gick jag igenom olika funktioner i mobilen och upptäckte att den inte hade någon operatör. Min telefon var inställd på manuellt val av operatör och det hade jag inte gjort sedan jag kom hem från Finland. Tur att jag upptäckte det innan jag fick svar hos supporten. Jag var ganska taggad att säga både ett och annat och det beror delvis på att jag fortfarande inte har fått tillbaka mitt gamla nummer som de har lovat sedan slutet av juli. Skärpning Tele2! Det gäller inte att bara skaffa nya kunder, det är viktigt att ta hand om de befintliga också.
Korridorboende
Våra grannar i det tillfälliga boendet i Finland är två unga medicinstuderande tjejer som gör två veckors praktik i Ilomantsi. De är endast 23 år gamla och har läst medicin i 3 år. Jag träffar många unga läkare på min arbetsplats i Sverige och de blir yngre och yngre varje år. Nej, så är det inte alls, det är jag som blir äldre och äldre.
Det är inte endast toppbetyg som krävs till läkarlinjen i Finland utan de har inträdesprov också. Detta är vanligt i Finland, även till andra utbildningar. Det kommer ut alldeles för många läkare som helt saknar social kompetens i Sverige och det borde vara extra viktigt i detta yrke. Alltså borde varje sökande till läkarlinjen genomgå en lämplighetstest. För vem jobbar med människor om inte en läkare!
Ilomantsi
Fantastiskt, vi har nätuppkoppling här! Två medicinstuderande bor i rummet brevid, de hittade ett nätuttag i hallen. Vi hade ingen nätkabel men vi får låna deras.
Men inget bloggande nu, ska läsa och sova. Jag kanske är mera taggad i morgon.
Inför finlandsresan
Jag har packat klart. Nu ska jag åka till kyrkogården med lyktorna och tända ljus. Jag blir borta endast en vecka men resväskan blev full. Man vet inte hur vädret blir. Kallt blir det, men hur kallt? Skalan är så där +10 - -30.
Trevligt att Katja och Josefin följer med. Det är inte vanligt att jag får ha dem "för mig själv". Jag har rest oftare tillsammans med Tanja och hennes tjejer, och vi brukar ha otroligt trevligt.
Troligen blir det inget bloggande på en vecka. Jag tar min dator med (jag ska jobba lite!) men det finns inget nät hos mamma. Biblioteket är nära, det går att låna en dator där om man känner att det börjar samlas för mycket ord som måste ut.
Ha det så bra, mina nära och kära! Hoppas det blir bra körväder i morgon i Finland. (Jag får börja lirka med bilen igen så att den inte sviker mig.)
Grattis till mig
Det är inte åren i ditt liv som räknas, utan livet i dina år. Abraham Lincoln
En diplomat är en man som alltid kommer ihåg kvinnans födelsedag men aldrig kommer ihåg hennes ålder. Robert Frost
Någon påstod att jag fyller år idag. Vaddå, jag har slutat fylla år. Men om det nu skulle vara så att jag har födelsedag så säger jag då grattis till mig själv. Stort Grattis, med tårta och levande ljus. 
Ombytta roller
Detta fick jag av en arbetskamrat idag.
Ett briljant förslag som borde tas på allvar, inte bara som skämt.
SÄTT DOM GAMLA I FÄNGELSE
Töm fängelserna och långvårdsavdelningarna.
Låt åldringarna bo i fängelserna, där får dom tillsyn och omvårdnad
hela dygnet, raster, utflykter, terapi och betalt jobb.
Dom serveras näringsrik kost som kostar tio gånger mer
än den mat våra skolbarn får i skolan.
Det finns TV på rummet, sex-rum och framför allt är allting gratis.
Inget dras från pensionen.
LÅT FÅNGARNA I STÄLLET INTA LÅNGVÅRDSPLATSERNA
Kl. 16.00 dras persiennerna ned för natten.
Dom får bo två eller fyra personer i varje rum,
inga gemensamhetsutrymmen, indragen efterrätt.
Vill dom ha kaffe får dom betala det med egna medel.
Hyran dras på deras blivande pension.
Vid rymning fördubblas strafftiden.
På detta vis kommer Sverige att inom kort halvera antalet fångar.
FÖR VEM VILL GÖRA NÅGOT BROTTSLIGT OCH RISKERA EN SÅDAN BEHANDLING?
Är vänskapen slut?
Där är du nu på verkstan och låter främmande karlar peta i dig, Mustafa och Peter och allt vad dom heter. Du kanske har blivit gay? Och det ska jag betala tusenlappar för, som om det inte fanns trevligare saker att göra för pengarna. Fy på dig!
Det händer ofta i långa förhållanden att man växer ifrån varandra. Det kanske är det som håller på att hända oss.
Danskväll blev Gambianytt
Så blev det med mig. Jag började bli dålig fredag eftermiddag. Ipren och Alvdedon hjälpte så att jag kunde hålla mig på benen. Men igår när jag hade varit på stan var jag helt slut. Det värkte i hela kroppen och jag kände mig febrig också. Så jag tog en Alvedon och gick och la mig, vilket jag sällan gör på dagen. Jag sov en timme och sedan var det onda borta.
In i duschen och göra sig fin för finska dansen. Det var en gammaldags händelse i Finska föreningen, först lite teater och sång, sedan fika och sedan dans. Men jag och min väninna gick redan efter fikat. Hon ville inte vara kvar så det blev en danskväll utan dans.
I stället satt jag och klistrade adressetiketter på tidningen Gambianytt, här framsida av tidnignen (Triumfbågen i Gambias huvudstad Banjul i bild):
Det finska kynnet
En läkare med finska rötter säger så här: "Ju längre jag bor i Sverige och ju mer jag rotar mig här, desto mer håller jag på Finland i ishockey-VM".
Jag brukar säga att jag är neutral och därför vill jag inte se något som ställer finnar mot svenskar. Innerst inne är jag nog inte så neutral. Men jag har märkt att i Finland försvarar jag gärna Sverige och svenskarna. Det är så mycket positivt och bra i Sverige (till och med jämfört med Finland men det ryms inte i detta ämne, vi tar det en annan gång).☺
Så här har man sagt om finnar, bl.a.: "Den lågmält och ofta i bas talande finnen, som använder korta, kärva uttryck, ofta träffande, är fullkomligt att lita på i vänskap".
Och
"Detta säregna folk med alla dess olika egenskaper, dess barnsliga uppriktighet och tunga inbundenhet, dess fallenhet för mystik, dess hänsynslösa kraft och demoniska vildhet, dess halsstarrighet och hjältemod".
Dessa beskrivningar är hämtade ur boken "Nordiskt kynne" av J.E. Rosberg (tidigt 1900-tal). Jag tycker att han har hittat kärnan i den finska mentaliteten även om den framstår som primitiv och överdriven i hans bok.
I min familj har vi ofta diskuterat skillnader i den svenska och finska mentaliteten. En sak vet jag - jag måste ofta räkna till tio innan jag säger något. Annars kan jag uppfattas som bråkmakare i Sverige. Jag vet inte om min rakhet beror på min finskhet eller om jag bara är sådan ändå. Samma läkare som jag nämnde tidigare säger också att "i Sverige mjuksnackar man en stund innan man kommer in på det egentliga ärendet. I Finland gör man tvärtom. Ärendet först, mjuksnacket sedan. Därför upplevs det finländska sättet att kommunicera rakare".
Man kan känna främlingsskap var som helst lika mycket som man kan känna sig hemma var som helst. Det är inte avståndet från hemlandet som avgör utan de människor jag umgås med, och givetvis jag själv. Vill man vara negativ så kan man säga att man inte hör hemma någonstans, man har fastnat med ena foten i Finland fast man bor i Sverige. Om man däremot vill se det positivt så är man hemma i två länder.
Uuno Turhapuro (typisk finsk man?) spelad av Vesa-Matti Loiri
Bling bling
När jag kom hem ganska sent i kväll så har min mobil blingat flera gånger. Varje bling just nu betyder några tusenlappar till. Det är s.k. bud-on-line det är frågan om. Jag hoppas förstås att mobilen fortsätter att blinga i morgon. Men även om den inte gör det så är det helt OK, jag kan sova lugnt i natt.
Ångest och mörker
Tankarna cirkulerar kring lägenhetsförsäljningen, något annat får inte plats i skallen just nu. Jag vaknade med ångest i morse - tänk om ingen vill köpa min lägenhet! Men första budet kom idag. Det är en bra start men räcker inte, jag måste få mera om jag ska få igen mina pengar. Mäklaren ringde ikväll och berättade att flera har ringt och att flera kommer säkert lägga bud. Jag lever i hoppet - det är ny visning i morgon kväll.
Vi konstaterade på jobbet idag att vi snart får ta fram adventsljusstakarna. Vi behöver allt ljus vi kan få i detta mörker som bara blir värre tills det vänder.
Styling
Min bil behöver också "stajling". Jag bytte till vinterdäck i lördags. Sommardäcken har fina originalfälgar (heter de så?). Fälgarna på mina vinterdäck är fula. Vad gör man åt det? Jag har lärt mig ett nytt ord idag - hjulsidor. Det är sådana jag ska köpa. Min kära gamla Volvo behöver ju också nya kläder ibland, jag får inte tänka bara på mig själv. Det kan vara bra att klä upp sig när man åker till Finland.
Visste ni att en hjulsida kan se ut så här, till exempel? Undrar om de har dessa i olika färger och mönster också. Blommigt är inte så passande när det är vinter - men randigt eller rutigt, eller prickigt kanske?
Ett och annat om köer
Apropå köandet så kom jag att tänka på en händelse som min arbetskamrat berättade. Hennes kompis hade blivit vittne till detta i en livsmedelaffär. Köerna till kassan var långa. En mamma hade handlat vagnen full, hon hade en liten pojke med sig. Framför dem i kön stod en gammal tant med rollator. Pojken stötte vagnen mot tanten flera gånger så att hon hade svårt att hålla balansen. Till slut vände hon sig till mamman och bad henne säga till sonen att sluta. Mamman sa: "Vi tillämpar fri uppfostran i vår familj". En kvinna från kön brevid kom fram till mamman, öppnade en burk jogurt, hällde innehållet över mamman och sa: "Jag fick också fri uppfostran när jag var barn."
Vad lär vi oss av detta? Vi lär oss att det är viktigt att köa rätt. Vi lär oss att hur vi än uppfostrar våra barn hemma så ska vi försöka se till att de inte beter sig hur som helst bland folk. Och vi lär oss att vara beredda på att allt möjligt kan hända när man står i en kö.
Köfolket
Kontraktet för lägenheten är skrivet, jag träffade mäklaren idag. Det är exakt tre månader kvar till flytten men tiden går fort – vi är snart i mitten av januari. Det ska hinnas mycket innan dess. Jag åker till mamma i november och sedan är det snart jul med allt vad det innebär – julklappar och lite bakning och matlagning, i lagom mängd.
Igår var jag kövakt på Parken Zoo. Landstinget har börjat vaccinera alla som tillhör riskgrupperna. Vaccineringen började kl. 14.00. När jag kom dit strax efter 13.00 var det redan en lång kö. Jag förstår inte hur folk tänker, alla vill vara först och då blir det så här. Det var kallt och blåsigt ute igår, många blev väl sjuka av att köa och frysa. Det var otacksamt att stå som kövakt, vi fick skäll när vi stoppade några som inte hade nödvändiga handlingar med sig. Jag ska utsätta mig för denna plåga en gång till, nästa torsdag.
Vi är ett folk som älskar att köa!
