Mer poesi
Tommy Tabermann, en finsk poet, har skrivit många djärva dikter men den här tillhör inte dem. Den här är ganska rar.
Jokainen joka on pidellyt
aaltojen silittämää kiveä kädessään
tietää että jatkuvilla hyväilyillä
on ihmeitä tekevä voima
Nu kan mina barnbarn sluta blunda. Nästa dikt är bara en vacker kärleksdikt:
Jos sinä olet omenapuu
tahdon minä olla omena
Jos sinä sytyt tuleen
tahdon minä olla vesi
tai herkästi syttyvä aine
Jos sinä hukut
tahdon minä olla pohja tai virta
Jos sinä katsot kauas
tahdon minä olla etäinen piste
Jos sinä suljet luomesi
tahdon minä olla äkillinen pimeys
En grov översättning av den andra dikten:
om du är
ett äppelträd
vill jag vara ett äpple
om du börjar brinna
vill jag vara vatten
eller något som brinner lätt
om du drunknar
vill jag vara flodens botten eller ström
om du tittar långt bort
vill jag vara en punkt i fjärran
om du blundar
vill jag vara ett plötsligt mörker
Vilka fina dikter. Och jag msåte säga att det finska språket är mer poetiskt. Jag tror inte att jag är färgad av mitt ursprung, men jag tycker det. Det är samma sak med finska sånger. Språket kommer till sin rätta i både poesi och musik, annars kan jag också tycka att det kan låta hårt.
Olen samaa mieltä. Mutta on niitä kauniita runoja ruotsiksikin.
Visst var den första, lite djärva dikten, vacker och sensuell. Lite väl djärv att publiceras här men jag kunde inte låta bli!
