krimskramskrumelur

                                       

Jag har blivit godkänd av bostadsrättsföreningen där jag köpte min lägenhet. Är det bara jag som råkar ut för alla dessa lustigheter? Eller är det aldrig någon som ifrågasätter vad vi utsätts för?

Jag blev uppringd av ordföranden i bostadsrättsföreningen i söndags. Hon ville att vi skulle träffas. Hon upplyste mig om att de gör alltid så med nya medlemmar – träffar dem och ”godkänner” dem att bli medlemmar i föreningen, dvs att få flytta in i huset.

Men hallå – jag har länge sedan skrivit under ett kontrakt för lägenheten. Och jag har blivit godkänd av banken. Ja, jag vet att bostadsrättsföreningen brukar undersöka om man är ”lämplig”, men jag har aldrig hört att någon hade blivit synad på en personlig träff.

Jag åkte dit i måndagskväll, taggarna utåt, och försökte verkligen behärska mig och inte säga något olämpligt. Egentligen ville jag säga att det är tveksamt om jag vill tillhöra denna förening, att jag hoppar av. Men det hade blivit dyrt för mig.

Vad hände? Det droppade in ytterligare tre personer som bor i huset, när jag var där. Ordföranden/trappstäderskan/allt-i-allon i föreningen berättade för mig om saker som jag redan hade tagit reda på. Det finns ju sådant man vill veta INNAN man skriver på. Och hon berättade att det bor några finnar i huset. Jag förstår inte på vilket sätt det var relevant i sammanhanget. Hon berättade också att det är lyhört i gamla hus (= tänk på grannarna!). Att de har en gemensam städdag en gång om året.

Det hade varit trevligt att bli ditbjuden och välkomnad som en granne. Men att tala om för mig att jag ska godkännas fick mitt nackhår att resa sig. Om hon trodde att jag skulle berätta vitt och brett om mig själv så trodde hon fel. Jag var mycket stel och formell.

Men jag blev godkänd!! Konstigt vore väl annars eller? Man ska inte sluta förvånas över någonting när man har att göra med människor som har upptäckt att de har lite makt i sin hand.