Ärlighet varar längst eller?
Det uppskattas inte alltid att man är ärlig. Varför ska man berömma någon eller något om man tänker motsatsen? Man kan givetvis tiga, inte säga någonting alls. Men om någon frågar dig – vad tycker du om min nya frisyr – vad säger du då om du tycker att hennes hår ser rent bedrövligt ut?
Jag är för rak ibland. Det påstår mina barn och barnbarn i alla fall. Jag klarar inte av att smickra någon om jag inte tycker att det finns anledning till det. Jag menar, jag skulle inte komma på tanken att säga ”oj vilken vacker klänning du har” om jag inte verkligen tyckte så. Och jag hatar detta beteende hos vissa av mina arbetskamrater (obs beteendet, inte mina arbetskamrater).
Jag sa en gång till en bekant, när vi satt i hennes kök, att jag inte tyckte om färgen på väggarna. De hade nyss flyttat in i lägenheten och jag hade nog aldrig sagt så om jag hade trott att hon hade valt färgen. Jag menar, lite hyfs ska man ha. Men av hennes blick kunde jag läsa att hon hade gjort valet eller att hon i alla fall gillade färgen. Det är en av de gånger då jag faktiskt har ångrat min ärlighet.
Jo, mamma. Ärlighet varar längst trots allt. De kan svida, men som jag brukar säga hellre en käftsmäll av ärlighet än ett smek på kinden av falskhet. Om jag tror och tycker att min klänning, väggfärg, frisyr och är snygg(-t) så behöver jag faktiskt inte bry mig om vad ngn annan tycker. Är jag osäker och otrygg så finns det väl risk att jag tar åt mig av den ärlighet som levereras.
Det är ju också så att ett plagg kan se förbaskat snygg ut på en person, men att jag själv kanske aldrig skulle köpa det, då det faktiskt inte är min stil el passar mig. Men det kan vara snyggt ändå-på den andre.
Jo, jagvet att du är ärlig och det har funnits stunder då man önskar man kunde sy igen din mun, MEN trots det har jag uppskattat ärligheten och idag är det inte lika jobbigt. Man lär sig och så har jag ju blivit tryggare och säkrare på vad och vem jag är. Din åsikt är viktig, men i slutändan så är det ju min egen åsikt som avgör. ;)
Oj, nu blev det långt...
Kram!
men ibland är det svårt att vara riktigt ärlig..det handlar väl om vem man har framför sig. Vet jag att det är en person som har svag självkänsla så får jag ju ta fram diplomaten i mig. Linda in ärligheten i en massa bomull.
Kram...igen.
