krimskramskrumelur

Nu har jag haft Walther i drygt 3 månader. Det har varit en tid av glädje, irritation och även sorg. Innan jag åkte på semester var det nära att jag gjorde mig av med honom. Jag som har varit hundägare förr trodde att det blir lätt som en plätt att ha en liten hund. Men Walther är ingen vanlig hund utan han är en pudel.

Han tycker inte om män . Han vill bita deras fötter.
Han skäller vid minsta ljud från trapphuset. Jag kan inte lämna honom ensam alls, han skäller och ylar hela tiden.
När jag arbetar måste jag lämna honom hos en väninna.
Han får lojalitetsproblem när flera till honom nära personer är i närheten. Han blir då förvirrad och försöker hugga till någons fötter. Efter att min dotter tog hand om honom när jag var i Finland blev jag en outsider - han försöker även hugga till mina fötter när min dotter är i närheten. Men - bortsett från allt detta är han jättego.