krimskramskrumelur

Vissa dagar är dömda att misslyckas. Det händer på jobbet, ibland, att vi inte hinner göra det vi hade tänkt göra. Men nu har detta fenomen kommit hem till mig.

Jag har skjutsat mina barnbarn idag, fram och tillbaka mellan Torshälla och Eskilstuna. Jag gnäller men kan ändå inte säga nej. Det är en lyxtillvaro att få skjuts så snart de ringer mormor. De flesta ungdomar får finna sig i att åka buss.

När jag kom hem från en av dessa resor, då jag även besökte två affärer, var mina nycklar borta. Alla nycklar, både hem och till jobbet. Bilnyckeln har jag separat. När jag hade svurit en stund och kunde tänka klart, gjorde jag som jag brukar göra i sådana situationer - jag reste samma väg i mina tankar som jag nyss åkte med bil. Och då kom jag fram till att jag kunde bara ha tappat mina nycklar på ett enda ställe. Jag åkte dit och alldeles rätt - någon hade hittat nycklarna på parkeringen och lämnat i kassan.

Nu väntar en bilresa till innan jag kan slå mig till ro för dagen. Min dotter och hennes man har varit på kryssning. Bussen anländer i stan strax efter kl. 20.00 och jag har fått äran att skjutsa dem hem från bussterminalen.

Den bokhylla jag hade tänkt montera idag får vänta till i morgon.