Räkänokka eller tyhjännauraja
Jag önskar att jag hade något roligt att skriva. Något som får läsaren att skratta högt, precis som jag nyss skrattade när jag läste min dotters blogg. Och jag tillhör sannerligen inte dem som skrattar utan anledning.
I mina hemtrakter var det fult att skratta utan anledning. Kan det vara ett av de finska grunddragen - att bara skratta när det är nödvändigt. "Tyhjännnaurajat" hade ett dåligt rykte, de var inte seriösa människor. Att skratta i tid och otid var en ovana som fick folk att höja ögonbrynen. Detta är ett av mina finska arv, jag blir otroligt irriterad på människor som avslutar varje mening med ett skratt.
"Mies se tulee räkänokastakin vaan ei tyhjän naurajasta". Så sa man förr. Grov översättning: Det blir en man av en snorunge men inte av en ... vad kallas en person som skrattar utan orsak?
I mina hemtrakter var det fult att skratta utan anledning. Kan det vara ett av de finska grunddragen - att bara skratta när det är nödvändigt. "Tyhjännnaurajat" hade ett dåligt rykte, de var inte seriösa människor. Att skratta i tid och otid var en ovana som fick folk att höja ögonbrynen. Detta är ett av mina finska arv, jag blir otroligt irriterad på människor som avslutar varje mening med ett skratt.
"Mies se tulee räkänokastakin vaan ei tyhjän naurajasta". Så sa man förr. Grov översättning: Det blir en man av en snorunge men inte av en ... vad kallas en person som skrattar utan orsak?
Kommentarer
Postat av: Tanja
Det finns de som på fullaste allvar tror att allt de säger är roligt, även i de mest allvarliga stunderna... Hade en sån arbetskamrat i somras. Hon hade en tendens också att skratta efter varje sak hon sa och när vi satt och tittade på ett program om tråkigheter, tuckte hon att hennes kommentarer med ett garv på slutet tillförde något vettigt. Och så stod hon gärna VÄLDIGT nära och pratade. Jag vet inte om hon uppfattadeoss andra som halvdöva eller helt döva, å andra sidan skulle hon väl ha märkt det om jag/vi hade pratat med henne med teckenspråk... eller inte. De sociala koderna hade hon verkligen inte greppat, trots att hon var äldre än mig.
Trackback
