krimskramskrumelur

Det var en hel del skit jag fick ta emot idag, helt oförtjänat. Först på gamla dar har jag lärt mig att ibland är det bättre att hålla tyst, sanningen kommer fram till slut ändå. Men Gud vad det svider. I mina tankar formulerar jag hela tiden giftiga ord och meningar, vad jag skulle kunna säga. Men jag hoppas att jag kan behärska mig i morgon och inte säga/skriva något. Jag försöker övertyga mig själv att jag inte ska sjunka ner till samma nivå, och att det inte tjänar till att bemöta skit med skit. Eller?