Inför finlandsresan
Jag har packat klart. Nu ska jag åka till kyrkogården med lyktorna och tända ljus. Jag blir borta endast en vecka men resväskan blev full. Man vet inte hur vädret blir. Kallt blir det, men hur kallt? Skalan är så där +10 - -30.
Trevligt att Katja och Josefin följer med. Det är inte vanligt att jag får ha dem "för mig själv". Jag har rest oftare tillsammans med Tanja och hennes tjejer, och vi brukar ha otroligt trevligt.
Troligen blir det inget bloggande på en vecka. Jag tar min dator med (jag ska jobba lite!) men det finns inget nät hos mamma. Biblioteket är nära, det går att låna en dator där om man känner att det börjar samlas för mycket ord som måste ut.
Ha det så bra, mina nära och kära! Hoppas det blir bra körväder i morgon i Finland. (Jag får börja lirka med bilen igen så att den inte sviker mig.)
Grattis till mig
Det är inte åren i ditt liv som räknas, utan livet i dina år. Abraham Lincoln
En diplomat är en man som alltid kommer ihåg kvinnans födelsedag men aldrig kommer ihåg hennes ålder. Robert Frost
Någon påstod att jag fyller år idag. Vaddå, jag har slutat fylla år. Men om det nu skulle vara så att jag har födelsedag så säger jag då grattis till mig själv. Stort Grattis, med tårta och levande ljus. 
Ombytta roller
Detta fick jag av en arbetskamrat idag.
Ett briljant förslag som borde tas på allvar, inte bara som skämt.
SÄTT DOM GAMLA I FÄNGELSE
Töm fängelserna och långvårdsavdelningarna.
Låt åldringarna bo i fängelserna, där får dom tillsyn och omvårdnad
hela dygnet, raster, utflykter, terapi och betalt jobb.
Dom serveras näringsrik kost som kostar tio gånger mer
än den mat våra skolbarn får i skolan.
Det finns TV på rummet, sex-rum och framför allt är allting gratis.
Inget dras från pensionen.
LÅT FÅNGARNA I STÄLLET INTA LÅNGVÅRDSPLATSERNA
Kl. 16.00 dras persiennerna ned för natten.
Dom får bo två eller fyra personer i varje rum,
inga gemensamhetsutrymmen, indragen efterrätt.
Vill dom ha kaffe får dom betala det med egna medel.
Hyran dras på deras blivande pension.
Vid rymning fördubblas strafftiden.
På detta vis kommer Sverige att inom kort halvera antalet fångar.
FÖR VEM VILL GÖRA NÅGOT BROTTSLIGT OCH RISKERA EN SÅDAN BEHANDLING?
Är vänskapen slut?
Där är du nu på verkstan och låter främmande karlar peta i dig, Mustafa och Peter och allt vad dom heter. Du kanske har blivit gay? Och det ska jag betala tusenlappar för, som om det inte fanns trevligare saker att göra för pengarna. Fy på dig!
Det händer ofta i långa förhållanden att man växer ifrån varandra. Det kanske är det som håller på att hända oss.
Danskväll blev Gambianytt
Så blev det med mig. Jag började bli dålig fredag eftermiddag. Ipren och Alvdedon hjälpte så att jag kunde hålla mig på benen. Men igår när jag hade varit på stan var jag helt slut. Det värkte i hela kroppen och jag kände mig febrig också. Så jag tog en Alvedon och gick och la mig, vilket jag sällan gör på dagen. Jag sov en timme och sedan var det onda borta.
In i duschen och göra sig fin för finska dansen. Det var en gammaldags händelse i Finska föreningen, först lite teater och sång, sedan fika och sedan dans. Men jag och min väninna gick redan efter fikat. Hon ville inte vara kvar så det blev en danskväll utan dans.
I stället satt jag och klistrade adressetiketter på tidningen Gambianytt, här framsida av tidnignen (Triumfbågen i Gambias huvudstad Banjul i bild):
Det finska kynnet
En läkare med finska rötter säger så här: "Ju längre jag bor i Sverige och ju mer jag rotar mig här, desto mer håller jag på Finland i ishockey-VM".
Jag brukar säga att jag är neutral och därför vill jag inte se något som ställer finnar mot svenskar. Innerst inne är jag nog inte så neutral. Men jag har märkt att i Finland försvarar jag gärna Sverige och svenskarna. Det är så mycket positivt och bra i Sverige (till och med jämfört med Finland men det ryms inte i detta ämne, vi tar det en annan gång).☺
Så här har man sagt om finnar, bl.a.: "Den lågmält och ofta i bas talande finnen, som använder korta, kärva uttryck, ofta träffande, är fullkomligt att lita på i vänskap".
Och
"Detta säregna folk med alla dess olika egenskaper, dess barnsliga uppriktighet och tunga inbundenhet, dess fallenhet för mystik, dess hänsynslösa kraft och demoniska vildhet, dess halsstarrighet och hjältemod".
Dessa beskrivningar är hämtade ur boken "Nordiskt kynne" av J.E. Rosberg (tidigt 1900-tal). Jag tycker att han har hittat kärnan i den finska mentaliteten även om den framstår som primitiv och överdriven i hans bok.
I min familj har vi ofta diskuterat skillnader i den svenska och finska mentaliteten. En sak vet jag - jag måste ofta räkna till tio innan jag säger något. Annars kan jag uppfattas som bråkmakare i Sverige. Jag vet inte om min rakhet beror på min finskhet eller om jag bara är sådan ändå. Samma läkare som jag nämnde tidigare säger också att "i Sverige mjuksnackar man en stund innan man kommer in på det egentliga ärendet. I Finland gör man tvärtom. Ärendet först, mjuksnacket sedan. Därför upplevs det finländska sättet att kommunicera rakare".
Man kan känna främlingsskap var som helst lika mycket som man kan känna sig hemma var som helst. Det är inte avståndet från hemlandet som avgör utan de människor jag umgås med, och givetvis jag själv. Vill man vara negativ så kan man säga att man inte hör hemma någonstans, man har fastnat med ena foten i Finland fast man bor i Sverige. Om man däremot vill se det positivt så är man hemma i två länder.
Uuno Turhapuro (typisk finsk man?) spelad av Vesa-Matti Loiri
Bling bling
När jag kom hem ganska sent i kväll så har min mobil blingat flera gånger. Varje bling just nu betyder några tusenlappar till. Det är s.k. bud-on-line det är frågan om. Jag hoppas förstås att mobilen fortsätter att blinga i morgon. Men även om den inte gör det så är det helt OK, jag kan sova lugnt i natt.
Ångest och mörker
Tankarna cirkulerar kring lägenhetsförsäljningen, något annat får inte plats i skallen just nu. Jag vaknade med ångest i morse - tänk om ingen vill köpa min lägenhet! Men första budet kom idag. Det är en bra start men räcker inte, jag måste få mera om jag ska få igen mina pengar. Mäklaren ringde ikväll och berättade att flera har ringt och att flera kommer säkert lägga bud. Jag lever i hoppet - det är ny visning i morgon kväll.
Vi konstaterade på jobbet idag att vi snart får ta fram adventsljusstakarna. Vi behöver allt ljus vi kan få i detta mörker som bara blir värre tills det vänder.
Styling
Min bil behöver också "stajling". Jag bytte till vinterdäck i lördags. Sommardäcken har fina originalfälgar (heter de så?). Fälgarna på mina vinterdäck är fula. Vad gör man åt det? Jag har lärt mig ett nytt ord idag - hjulsidor. Det är sådana jag ska köpa. Min kära gamla Volvo behöver ju också nya kläder ibland, jag får inte tänka bara på mig själv. Det kan vara bra att klä upp sig när man åker till Finland.
Visste ni att en hjulsida kan se ut så här, till exempel? Undrar om de har dessa i olika färger och mönster också. Blommigt är inte så passande när det är vinter - men randigt eller rutigt, eller prickigt kanske?
Ett och annat om köer
Apropå köandet så kom jag att tänka på en händelse som min arbetskamrat berättade. Hennes kompis hade blivit vittne till detta i en livsmedelaffär. Köerna till kassan var långa. En mamma hade handlat vagnen full, hon hade en liten pojke med sig. Framför dem i kön stod en gammal tant med rollator. Pojken stötte vagnen mot tanten flera gånger så att hon hade svårt att hålla balansen. Till slut vände hon sig till mamman och bad henne säga till sonen att sluta. Mamman sa: "Vi tillämpar fri uppfostran i vår familj". En kvinna från kön brevid kom fram till mamman, öppnade en burk jogurt, hällde innehållet över mamman och sa: "Jag fick också fri uppfostran när jag var barn."
Vad lär vi oss av detta? Vi lär oss att det är viktigt att köa rätt. Vi lär oss att hur vi än uppfostrar våra barn hemma så ska vi försöka se till att de inte beter sig hur som helst bland folk. Och vi lär oss att vara beredda på att allt möjligt kan hända när man står i en kö.
Köfolket
Kontraktet för lägenheten är skrivet, jag träffade mäklaren idag. Det är exakt tre månader kvar till flytten men tiden går fort – vi är snart i mitten av januari. Det ska hinnas mycket innan dess. Jag åker till mamma i november och sedan är det snart jul med allt vad det innebär – julklappar och lite bakning och matlagning, i lagom mängd.
Igår var jag kövakt på Parken Zoo. Landstinget har börjat vaccinera alla som tillhör riskgrupperna. Vaccineringen började kl. 14.00. När jag kom dit strax efter 13.00 var det redan en lång kö. Jag förstår inte hur folk tänker, alla vill vara först och då blir det så här. Det var kallt och blåsigt ute igår, många blev väl sjuka av att köa och frysa. Det var otacksamt att stå som kövakt, vi fick skäll när vi stoppade några som inte hade nödvändiga handlingar med sig. Jag ska utsätta mig för denna plåga en gång till, nästa torsdag.
Vi är ett folk som älskar att köa!
Framtiden är här
Vilket arbete landstinget har lagt ner på detta! Att bara få ihop bemanningen på stationerna har varit ett otroligt stort jobb och därtill all annan organisation kring vaccinationerna.
När jag ringde min mamma i söndags så var hon ledsen därför att personalen hade sagt att jag inte får äta tillsammans med henne på servicehemmet på grund av pandemin och smittorisken. Detta är en av reglerna som kommunen har utfärdat på sjukhus och äldreboende. Min stackars mamma trodde inte att jag skulle förstå detta. Jag fick trösta henne och berätta att jag verkligen vet vad det är frågan om, så som vi jobbar med detta i Sverige. Men det är ju så att varje land tror att smittobärarna finns i något annat land - Finland tror att vi för smittan till Finland och vice versa.
Detta för mina tankar till science fiction, ett skräckscenario som endast finns i vår fantasi. Nu är detta verklighet och verkligheten är inte lika hemsk som fantasin - inte än i alla fall. Eller höjs vår toleransgrans allt efter vad vi utsätts för? Jag är rädd för att det blir mera av detta i framtiden. Jag hoppas att jag har fel.
Ai ai...pipi tuli
Tyrann i paradiset
Man hör klagomål från detta härliga land som heter Gambia. Härligt är landet endast för turister. De som bor där är rädda, fattiga och utan rättigheter.
Bland annat detta rapporteras från landet:
"Jammeh, som styrt landet sedan han tog makten i en oblodig kupp 1994, har upprepade gånger attackerats av människorättsaktivister för hans repressiva attityd särskilt gentemot media. Han kritiserades tidigare denna månad av Journalister utan gränser (RSF), som uppmanade Jammeh att frige sex journalister som suttit fängslade efter att ha kritiserat honom. Journalisterna - en kvinna och fem män - tillbringade knappt en månad i fängelse efter att ha publicerat kritiska kommentarer om Jammeh. De fick ursprungligen två års fängelsestraff men frisläpptes för två veckor sedan efter att ha fått nåd av presidenten."
Jammeh svarade på kritiken sähär:
..... alla som har för avsikt att "destabilisera" det lilla västafrikanska landet ska bli dödade (han talar till människorättsaktivisterna). "Om du gör det och ger lidande åt mitt folk, skall jag se till att du är död", sade Jammeh i den statliga televisionen.
Det ni är ord och inga visor. Bloggare som vi skulle leva farligt i landet.
Och sedan:
Amnesty International har beklagat uttalanden av president Yahya Jammeh i Gambias television förra måndagen då han meddelade att han skulle döda alla som vill destabilisera landet......
Gambia rankas som nummer 137 av 173 länder i Amnesty Internationals lista om mänskliga rättigheter.
Triumfbåge i Banjul, Gambias huvudstad. Från restaurangen är utsikten magnifik
mot Atlanten. Till vem byggde presidenten detta minnesmärke? Vad tror ni?
Doktorn ställer diagnos
Vi fick höra en massa olika symptom tidigare men en doktor måste ju även ställa en diagnos vilket vi ska försöka göra i kväll. Det kan hända att dessa diagnoser inte har något samband med just de symptom men det spelar väl ingen roll. Alla förstår ändå vad det är frågan om eller?
- dement patient med hjärnbrist
- sedan fyra år utslag på höger bröst som brukar ramla bort
- patientens syster har haft giftstrumpa
- patient som har ett flertal sviktorgan; hjärtsvikt, njursvikt och hjärnsvikt
- smärtor vid obduktion
Källa: Dagens medicin
Vad för slags medicin ordinerar doktorn till patienterna? Det får vi veta i nästa avsnitt av journalgrodor.
Bilden hämtad från tactique.bloggspace.se
Idol, glass och likör
En härlig fredagkväll och Idol på TV. Så kommer mina fredagar att se ut framöver. Jag skulle inte kunna tänka mig att gå ut någonstans. Det krävs inte så mycket gott heller, lite glass i en skål räcker så väl. Kanske, kanske lite senare på kvällen, om jag känner för det, kan jag ta en liten likör (tyrni = havtorn), en flaska som är öppnad för länge sedan och som jag smakade förra helgen för att kolla om den blivit skämd. Men den hade inte inte fått någon konstig smak - förresten, hur vet jag det? Jag har ju aldrig smakat denna likör tidigare, andra har öppnat flaskan. Den kanske inte alls smakar så här egentligen.
Bär från havtornsbuske är rika på vitaminer, främst C-vitamin. Det är grejer det.
Där ingen skulle tro att någon kunde bo
I kväll visades åter ett avsnitt ur en norsk reportageserie som handlar om människor som valt att bosätta sig på isolerade ställen. Den här typen av tv-program, som handlar om den mäktiga naturen och människans anpassning till den, är jag väldigt förtjust i. Den norska naturen längs fjordarna är otroligt vacker. Jag tror att man måste vara mycket tillfreds med sig själv för att kunna bo så isolerat, så oberoende av andra människor. Det var annorlunda förr i tiden då man inte hade samma valmöjlighet till sitt boende. Där man föddes, där levde man och där dog man.
Min sambo var född på en ö utanför Uleåborg i Finland. Numera åker färjan minst två gånger i timmen mellan fastlandet och ön, även vintertid. På vintern kan man även välja att åka över isen när den har blivit tillräckligt tjock. Vägverket plogar vägen och undersöker om isen håller. Men när han var barn var det alltid en period på våren och på hösten då de inte kom över på något sätt. Isen höll inte och färjetrafiken var inte i gång, en vanlig båt fungerade inte heller. Men vad gjorde det, de hade allt de behövde. Fisk från havet, de odlade potatis och andra rotfrukter som räckte hela vintern, mjölk från en ko. Det svåra var när någon blev sjuk och behövde läkarvård. Ambulanshelikoptern hämtade patienten om tillståndet var kritiskt.
Dessa öbor är lite speciella tycker jag. De är nöjda med sin färjetrafik trots att många jobbar på fastlandet och skulle vinna mycket tid om vägen fanns. Frågan om att bygga en väg till ön har varit aktuell flera gånger men öborna är emot det. Varför? Därför att de inte vill ha för mycket främmande folk på ön!
Vinterväg till Karlö Norsk fjord
Paus i bloggandet
Det har ju hänt något på lägenhetsfronten. Jag hade tänkt ta det lugnt men gick ändå på ytterligare en visning i fredags. Denna lägenhet hade jag sett tidigare. Jag lämnade ett bud och fick veta igår att säljaren accepterar det, trots att det är långt under utgångspriset. Jag tror, och mäklaren säger det också, att jag gör en bra affär. Det viktiga är att mitt boende kommer inte att kosta multum trots att jag får en bättre och större lägenhet.
Jag vill inte bo i Snopptorp längre, det har inte visat sig vara värt namnet! Sorry, jag kunde inte låta bli! Seriöst kan man säga att det blir en flytt från Söder till Norr. Men det blir inga bilder på lägenheten här - det känns som om den redan var min och då är det väldigt privat. Intresserade får komma och titta när jag har flyttat in.
Fredliga stammar
I nästa tidning tänkte jag skriva en kort artikel om de olika stammar som finns i Gambia. Det finns fem större stammar och därtill finns det ett antal riktigt små stammar som inte nämns i faktaböckerna. Plus att det bor en hel del européer där samt andra vithyade människor från en del länder utanför Europa.
Och jag kan inte låta bli att tänka att Gambia har verkligen lyckats förena alla dessa människor. Det råder inga stridigheter mellan stammarna. De största stammarna har eget stamspråk men alla förstår ändå varandra fast engelskan är det officiella språket och således även skolspråket i Gambia.
Så lyckat har det ju inte varit i alla länder i Afrika. Vi vet alla vad som hände i Rwanda. Jag ska inte försöka mig på någon djupare analys av detta men självklart har ett lands ledning en stor roll i detta. Den nuvarande presidenten i Gambia sägs favorisera sin egen stam och det är inte bra. Detta kan orsaka onödig rivalitet och leda till otrevligheter som hittills varit okända i Gambia.
Gambias flagga där färgerna betyder:
Röd = solen, vit = freden, blå = Gambiafloden, grön = jordbruket
Symptom?
Vi som jobbar på sjukhus får ibland ta del av sånt som händer i vården, även om vi inte arbetar direkt med sjukvård. En rolig grej är felskrivningar, sk grodor, i patientjournaler.
Här lite axplock från avsnittet som heter "symptom":
-Kan inte sova på vänster sida men är inte så allvarligt besvärad av detta i sitt arbete.
-Söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med pincett.
-Sedan patienten fått antidepressivt läkemedel har hon drabbats av munterhet. (muntorrhet)
-Känner sig trött och svag efter alla diarréerna, orkar inte äta dessa mera, vill byta sort.
-Har problem med sin make som ger henne sura uppstötningar.
-Har svimmat av. Minns ingenting förrän patienten vaknar i sängen med två sköterskor.
Fortsättning följer..... vi måste ju försöka göra diagnos och även hitta botemedel!
Källa: Dagens medicin
Mamma vet bäst!
Jag fick denna (trevliga) historia från en av mina arbetskamrater idag.
"Jag var ute och gick med min 4-åriga dotter. Hon plockade upp något från marken och stoppade det i munnen. Jag tog saken ifrån henne och sa till henne att inte göra så. Varför då, frågade dottern. För att den varit på marken och du vet inte vart den varit, den är smutsig och kan vara full av bakterier.
Då tittade min dotter på mig full av beundran och frågade: Mamma hur vet du allt sånt där? Uh, jag var tvungen att tänka snabbt och sa: Alla mammor vet sånt här. Det är en del av mammaprovet, det måste vi veta annars får vi inte bli mammor.
Vi gick vidare en stund, min dotter var tyst i några minuter men plötsligt sa hon: Nu förstår jag !!!! Om man inte klarar provet då blir man pappa."
Lägenhet, lyx, lycka
Jag har tagit hand om två barnbarn två kvällar och en natt den här veckan. Jag brukar inte ställa upp som barnvakt mitt i veckan eftersom jag är en hårt arbetande farmor/mormor.
Med tre barn vet jag vad det handlar om att ha barn och heltidsarbete. Men det är stor skillnad mellan då och nu. Då var barnen en del av vardagslivet på annat sätt, det mesta gick på rutin. Men när jag nu har barnbarn hos mig hinner jag inte göra något annat. Att bo ensam utan att behöva ta hänsyn till någon annan och utan att någon annan ställer krav på min tid är en lyxtillvaro, det förstår jag. Men alla förtjänar denna lyx någon gång i sitt liv. Samtidigt är det en lycka att kunna ta hand om sina barnbarn ibland - de är så goa, så goa!
