krimskramskrumelur

Mina barn säger att nästa flytt sker till ålderdomshemmet. Om de är elaka så menar de att jag börjar bli så gammal att nästa flytt blir den sista. Om det tolkas snällt så menar de att nu ska jag bo och trivas länge på samma ställe.

Jag förstår att de är trötta på mina bostadsbyten. Men jag lovar att de slipper bära mina saker snart igen. Om det ändå skulle hända att jag flyttar så anlitar jag en flyttfirma och ett städbolag. Jag lovar, med reservation för åldersdemens och Alzheimer.

Ni som är gamla  vet kanske inte vad det betyder när man "vabbar". Jag vabbade idag förmiddag.

Mina yngre arbetskamrater brukar vabba men nu fick även jag tillhöra denna märkvärdiga krets av vabbare.

Mitt 7-åriga barnbarn sov över hos mig i natt. Tanken var att jag skulle skjutsa henne till skolan innan jag åker till jobbet. Men hon vaknade febrig i morse. Efter en kort betänketid kom jag fram till att jag faktiskt kunde vara hemma med henne halva dan. Hennes pappa hämtade henne strax före kl. 13.00.

Det var länge sedan jag vabbade senast, fast så hette det inte på den tiden. Och jag tar tiden från min flex/årsarbetstid. Försäkringskassan har för mycket att göra ändå.

VAB = vård av barn            

Den goa tjejen för ett antal år sedan

Bilen var täckt med minst fem cm snö ikväll. Det skedde många avåkningar i Sörmland idag. Hur vädret än är så måste bilarna vara ute på vägarna, annars fungerar inte logistiken i vårt samhälle. Med risk för eget och andras liv ger man sig ut på de snöiga, nästan oframkomliga vägarna.

Det är märkligt att vi aldrig lär oss hur bilarna beter sig när det är snö och is på vägarna. Vi blir alltid lika överraskade när snön kommer. Bilen gör som den vill, lyder inte alls våra befallningar. Inte ens min bil, trots att han och jag för tillfället lever i största möjliga samförstånd. Jag skulle inte våga äventyra vår goda relation genom att ta alltför stora risker i trafiken. Det skulle han inte tycka om.

Förfäder till många av invånarna på Haiti forslades dit med tvång. Jag kan inte låta bli att tänka på hur vissa människogrupper, generation efter generation, utsätts för lidande och orättvisor. Det finns flera exempel på detta.

VARFÖR är en fråga som ingen kan svara på. Om det nu finns något som heter Guds straff så är han/hon grym och blodtörstig. Och han straffar även dina efterkommande för dina synder (det står så någonstans i Bibeln). Jag tror inte på det. Att dö som ung och som barn - de som har framtiden framför sig - är onaturligt. Att behöva utstå så oerhört mycket lidande innan man dör är mer än vad som ryms i min uppfattningsförmåga.

Den här typen av katastrofer som innebär så mycket lidande är svåra att förstå. Hur mäter man lidande? Är det större lidande när hundratusen människor med sargade kroppar ligger fastklämda under rasmassorna? Är det inte lika mycket lidande när en enda människa råkar för detta? Förvisso är det precis lika stort lidande för just den människan men det väcker inte lika stora rubriker. Den som ligger där kan inte bära de andras lidande också utan det egna lidandet är mer än tillräckligt.

Jag inspekterade min lägenhet i kväll och det kändes väldigt bra. Som hemma fast lite nytt och spännande. Jag kommer att trivas där.

Jag tittar på Let´s dance mitt i röran. Jag brukar säga att det är ett lagom program för en fredagkväll. Någon ansträngning krävs inte, hjärnan får vila. Men - det som händer när man har sett några program är att man börjar engagera sig lite i alla fall. Som om det inte fanns viktigare saker att engagera sig i.

Jag brukar inte publicera bilder från mitt hem men nu vill jag visa min mysiga tv-hörna .

God natt!

Men varför är det så tomt i Norge? Har alla invånare flyttat därifrån?

Bilden är hämtad från http://www.mynewsdesk.com

Poesi är inte min favoritlitteratur. Jag läser hellre prosa.
 Men det händer ibland att jag läser en dikt som säger mig
någonting, som inte är bara ord staplade på varandra.
Som denna dikt av Ebba Lindqvist (1908 - 1995).

Vi är de dygdiga kvinnorna.
Vi ryser för rödmosiga knuffar.
Vi går så fint och förnämt
med glasansikten och emaljögon.

Vi somnar med svala leenden,
går genom natten med svettoduk,
vitarmade väjer för mörkret.

Det är vi som mördar vårarna,
de gröna glittrande vårarna,
det är vi som bleker solen
och späder blod med vatten.

Ofödda barn gråter
hos oss och hos andra,
männen får hårda händer,
glömmer att smeka.

Vi som väjer för livet.
Det är vi som förtrampar livet
utan barmhärtighet.

Visste ni att vi har vargavinter    i Sverige?

 Det sa meteorologen i tv. Vad menade han?

Alla djur, även vargar, är söta när de är små.

Någon presentation av denna bild behövs knappast.

Han väntade tålmodigt i kylan, under snö- och istäcket. Min bil alltså. Och han startade omgående. Han spann som en katt när jag gick runt och borstade snö och skrapade is. Återigen har han visat vad en sann vän är.

Vi hade en svår period i höstas då vi var nära en skilsmässa. Men vi lyckades lösa problemen. Familjefriden är räddad.

Bra att vara två; ensam kan inte klia sig på ryggen.
Afrikanskt ordspråk

Det nya året har börjat. Kommunen hade satsat extra mycket på fyrverkeriet, troligen pga att staden Eskilstuna fyllde 350 år 2009.

Det hann bli en tidig nyårsdagens morgon när jag äntligen gick hem. Det var ett trevligt och stillsamt nyårsfirande. Vi sysselsatte oss med bl.a. kortspel. Tjejerna har blivit riktiga pokerhajar. De vann över oss andra hela tiden. (Fast vi misstänker att de fuskade.) 

Vardagen börjar i morgon. Det är ju en alldeles vanlig lördag.

En av raketerna som jag fångade i min mobil igår kväll