krimskramskrumelur

Jag har i helgen plockat bär. Vi hade tänkt plocka 

       och   

   men jag plockade             .                 Bilderna: wikipedia.org

Det finns sååå mycket blåbär i år och de håller på att bli övermogna, thailändare kunde åkt hit i stället för Norrland. Varför är det så få som plockar bär? Frågan är onödig – jag vet av egen erfarenhet att vi är lata och bekväma. Vilket förråd av vitaminer och andra nyttiga näringsämnen vi har i våra skogar! I stället köper vi exotiska frukter som har transporterats långa vägar till våra matbutiker.

Det är härligt att gå i skogen. Men det är jobbigt att plocka bär, framför allt blåbär. Man får ont i ryggen och händerna blir fula. Att rensa sju liter blåbär hemma i köket är ingen drömsyssla heller. Men nu är det gjort och jag ser framemot alla goda pajer jag kan baka i vinter.

Sorry, men det kan inte hjälpas, jag är kvar i Afrika. Jag råkade hitta mina anteckningar om en bok som jag läste för flera år sedan och som är en av de böcker som har gjort ett starkt intryck på mig.

Barbara Kingsolvers bok Giftträdets bibel berättar om en amerikansk familj som bor i Kongo där pappan arbetar som missionär. Här är ett citat ur boken som beskriver hur den rika världens ledare har behandlat (och behandlar?) länder i Afrika.

"Femton år efter självständighetsförklaringen, 1975, åtog sig en grupp senatorer, den så kallade Church-kommittén, att granska de hemliga operationer som praktiserats beträffande Kongo. Den slog världen med häpnad. Kommittén hittade anteckningar från hemliga överläggningar mellan Nationella säkerhetsrådet och president Eisenhower. I dessa slutna rum hade herrarna slagit ihop sina huven och konstaterat att Patrice Lumumba var en global säkerhetsrisk. Alltså samma Patrice Lumumba som var morgon tvättade ansiktet i ett buckligt plåthandfat, lättade på blåsan och tarmen i ett noggrant utvalt buskage och sen gick ut för att möta sina landsmän. Tänk om han fått höra den beskyllningen - en fara för den globala säkerheten! - från en liten grupp vita, som i sina välmanikyrerade händer höll makten över arméer och atombomber, med förmåga att utplåna allt liv på jorden."

Varför var landet Kongo så betydelsefullt? Svar - p.g.a. deras naturresurser. Man kan läsa mera om detta på olika ställen på webben, bl.a. här http://pasteysplats.blogspot.com/2008/03/om-kongo-och-mordet-p-patrice-lumumba.html

Om man vill flytta till en ny lägenhet måste man ju försöka bli av med den gamla. Banken rådde mig att i god tid ta kontakt med en mäklare. När jag väl har hittat en lägenhet som jag vill flytta till så kan försäljningen av min gamla lägenhet startas omgående.

Man blir hemmablind. Jag har under veckan försökt syna min lägenhet med besökarens ögon. Det ska inte vara för mycket saker framme men jag gillar inte dessa kliniskt svartvita lägenheter heller. De är stiliga att titta på men ska ett hem verkligen se ur på det sättet? I första hand måste det vara hemtrevligt. Var och en lämnar sin egen prägel i en bostad. Det är för min egen trivsel jag "stajlar" min lägenhet, inte för någon annan. Varför ska alla hem se likadana ut?

Jag och min sambo hade fadderbarn i Gambia, två pojkar. De har blivit vuxna nu, den ene av dem lyckades med möda ta sig igenom grundskola och gymnasium, den andre hade "läshuvud" och fortsatte på college efter gymnasiet.
 
När jag snart tre år sedan såg faddergalan på TV så tänkte jag - varför inte? Det kunde vara roligt att göra nytta och bli fadder igen, men kanske i någon annan världsdel än Afrika. Så kom brevet så småningom från Plan - du har blivit fadder till en pojke i Kenya. Det är nog meningen att jag ska vara kvar i Afrika. Jag älskar ju denna kontinent (jag tror åtminstone det, hittills har jag erfarenheter endast från den västra delen av Afrika).

Fördelen med Plan är att de hjälper hela byn. Dina pengar garanterar att ditt fadderbarn kan gå i skolan men hela byn ingår i projektet som omfattar hälso- och sjukvård, tillgång till rent vatten mm. Samuels hemby Karoreni tillhör Tharaka distriktet, drygt 100 km nordöst om Nairobi.

              
Djursafari och Kilimanjaro - två populära turistattraktioner i Kenya..

Vissa av oss blir aldrig av men den rastlöshet som brukar drabba barn när de kommer upp i tonåren. Jag har barnbarn i tonåren men ibland tror jag att jag är en tonåring själv. Eller är rastlösheten ett tillåtet tillstånd även för oss äldre?

Jag vill inte stanna där jag är utan jag vill vidare. De mål som jag hade för några år sedan och som jag nådde har redan förlorat sin attraktion, nu vill jag ha något annat. Det kanske är delvis detta som ger livet mening, att man ser fram mot nya saker, att livet inte stagnerar och blir tråkigt. Men det kanske vore tryggare att leva i det gamla och det vanda. Och framförallt inte glömma att leva i nuet. Att hoppa vidare är ett risktagande också, det gäller att inte hoppa för högt!

Gambia: Fiskebåten återvänder från en fisketur på Atlanten

Varje år reser tusentals svenska turister till Gambia i Västafrika. Sedan 1991, då jag första gången åkte till Gambia, har det hänt mycket i landet. Militären, som leddes av en löjtnant i den gambiska armén, genomförde en "oblodig" kupp 1994 och den dåvarande presidenten flydde till England. Han har nyligen fått återvända till sitt hemland.  Sedan 1994 styrs Gambia av en diktator, en f.d. militär, som kallar sig president.

I Sverige har vi ingen mediabevakning av händelserna i Gambia. Många av turisterna som åker dit känner inte till hur folket har det i Gambia. Det finns ingen yttrandefrihet i landet. Ministrar tillsätts och avskedas på löpande band. Oppositionspolitiker försvinner eller blir fängslade osv.

Vi varken ser eller hör något av detta i svenska media. Vi har sett i svensk TV hur äldre vita damer underhålls av unga gambiska män. Och inte så länge sedan visades en kort reportage om presidentens förmåga att bota som ett roligt inslag i nyheterna. Han påstår nämligen att han kan bota HIV/Aids, diabetes och ofruktsamhet!!

Nyheten måste vara i klass med folkmord eller inbördeskrig i Afrika innan media reagerar. Gambia är inte tillräckligt intressant, västvärlden har inga ekonomiska intressen där - varken olja eller diamanter.

                           
               1 år                                 6 år                               16 år

Hon var en riktig solstråle när hon var liten och det är hon fortfarande, mitt äldsta barnbarn Isabella. Mormor önskar dig all lycka i sökandet av den framtid som du inte riktigt vet hur den ska vara. Allt du åtar dig och allt du gör, medan du söker, är nyttigt för din framtid. Slösa inte bort din tid. Jag älskar dig.

                                         En stor kram från mormor

Isabella 6 juni 2009 - nästan 19

Vi som tror på Gud tror att det finns bara en enda Gud. Hur kan vi då tro att till exempel de som bor i Afrika har en annan Gud? Vi har i århundraden skickat missionärer för att upplysa om och vända "hedniska" människor till den sanna tron.
I Afrika har gudadyrkan visats i för oss främmande ritualer. Vi i västvärlden har också ritualer i kyrkan och vi använder också symboliska föremål i kyrkliga sammanhang. Visserligen hade afrikanerna ingen bibel och därmed ingen historia om Jesus att berätta men vem har bestämt att den "skrivna" tron, religionen, är den riktiga tron?

Jag vill absolut inte nedvärdera den kristna tron och kyrkan har gjort mycket goda saker i u-länderna. Men vi har nog ibland överdrivit i vår iver att rädda världen. Jag tror att Gud såg dessa människor också eller behövde Han vår hjälp att hitta till dem i Afrika?

En traditionell dansgrupp i Gambia, Västafrika

Jag har inte rest mycket inom Sverige, på somrarna har jag alltid prioriterat släkten som bor långt borta. Därför bestämde jag mig för två år sedan att varje sommar åka till något nytt ställe i Sverige som jag inte hade besökt tidigare.

Jag har känt mig handikappad när andra berättar om sina resor till olika delar av Sverige. Så, sommaren 2007 började mitt nya liv. Den sommaren åkte vi till Helsingborg, min dotters familj och jag. Vi såg Gränna, Jönköping och Brahehus på vägen dit - så vackert. Varje gång när jag besöker en vacker stad börjar jag fantisera om hur det skulle vara att bo där. Jag har en dotter som är likadan. Den sommaren ville vi båda flytta till Helsingborg. Att bo där vid strandpromenaden vore en dröm - men aj så dyrt och säkert kallt på vintern. (Surt sa räven om rönnbären.)

För ett år sedan var vi i Vadstena, i det som är kvar av klostret samt kyrkan. Så mäktigt. Så vackert. Att knyta ihop historiska platser till händelserna för flera hundra år sedan är en hisnande tanke. Vadstena är vackert och intressant men har kanske för mycket historia i sig - vi lät flyttplanerna vara den här gången men kommer gärna tillbaka.

I sommar gick resan till Dalarna. Vi åkte Siljan runt. Vi såg Dalhalla. Det är synd att Dalhalla är så långt borta. Jag är ingen operafantast men medan vid var i Dalhalla pågick repetitionerna av Mozarts "Trollflöjten" och det lät förtjusande. De första föreställningarna har redan varit och jag ville så gärna åka dit men att köra bil ensam till Dalhalla för att se och höra opera är väl för ambitiöst.

Åter hade vi hittat en ny skönhet i Sverige - Dalarna. Och jag började fantisera igen - hur skulle det vara att bo i Rättvik? Det var ett myller av människor på stan men det är väldigt lugnt på vintern. Hon som guidade oss på Dalhalla sa att på vintertid kan man i bästa fall möta ett par människor på stan.

Sist men inte minst gjorde vi en dagstur till Tullgarns slott och Trosa. Vi hade tur med vädret, Trosa är ju en riktig sommarstad. Så mysigt och vackert, en massa turistbåtar vid kajen. Vi gick en strandpromenad och fantiserade vilket hus vi skulle vilja flytta in. Det fanns små mysiga hus längs strandpromenaden, något av dem skulle kunna passa oss utmärkt.

Vi får se vilka platser vi besöker nästa sommar. Än har inte någon av oss flyttat från Eskilstuna som ju också är vackert på sommaren. Vi har också en strandpromenad mitt i stan, vi har Strömsholmen, vi har mycket grönska och vatten.

Med dessa krumelurer ville jag bara ha sagt att åk inte utomlands på sommaren därför att SVERIGE ÄR OTROLIGT VACKERT. Och man kan inte flytta till varje vacker plats som man besöker men man kan alltid åka tillbaka igen, en annan sommar.

Vi (min dotter och jag) och Tullgarns slott i Trosa sommaren 2009

Ett citat ur boken:

"Han kunde se sin far göra allt han kunde för att inte explodera när han kom hem från arbetet sedan något hänt där som han, om han ville behålla jobbet, inte kunde göra något åt annat än att säga: "Ja, sir." Det var inte alltid sant att ljushyade negrer blev bättre behandlade. "Varje gång en vit pratar med en", sade hans far till familjen, "hur goda avsikter han än har, förutsätter han intellektuell underlägsenhet. På något sätt, om inte direkt med sina ord så med sitt ansiktsuttryck, med sitt tonfall, med sin otålighet, till och med motsatsen - med sitt överseende, med sin underbara uppvisning av humanitet - talar han alltid till en som om man vore dum, och om man inte är det blir han häpen."

Den dolda rasismen är nästan värre än den som visas öppet. När någon öppet deklarerar sina fördomar har du möjlighet att bemöta dem, argumentera, visa att du blir ledsen eller arg, du kan med din "intelligens" försöka bevisa hur fel personen har. Men hur bemöter du en människa som så skickligt gömmer rasismen i sitt beteende, ansiktsuttryck etc?

Jag kan berätta ett eget exempel. Här är det fråga om en extremt högutbildad person som i sitt yrke träffar människor som är utsatta och sårbara. Jag träffade henne i ett arbetssammanhang när hon just hade blivit anställd i företaget. När hon talade till mig var hon övertydlig - med hög röst "grimaserade" hon fram orden till mig. (Det hörs när jag talar att jag inte är svenskfödd.) 

Nu tog jag inte detta så allvarligt, jag tyckte bara att hon var dum. Men händelsen visar ändå hur en s.k. humanitet och överdriven vänlighet kan vara förnedrande.

Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre.

Så rätt han har. Det är precis innan, när det börjar vattnas i munnen, då honungen är allra godast. Kan det vara så att vi har svårt att leva i och njuta av nuet. Ibland kan planeringen inför en resa vara mera spännande än själva resan.

Om man inte vet vart man ska är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram.

Just det. Jag tror att han menar att vi oroar oss alldeles i onödan för sådant som vi inte kan påverka på något sätt, som ligger helt utanför vår kontroll.

Alla vanliga orter med rinnande vatten i kranarna har ett vattentorn. Min hemort Ilomantsi i Finland har ett vintorn. Men tyvärr, eller borde man säga lyckligtvis, rinner det inte vin till kranarna. Vintornet inrymmer även en stor behållare av friskt, kallt vatten, som serveras till hemmen via vattenledningarna. Om man däremot vill ta ett glas vin får man gå trapporna högst upp till vintornet (eller åka hiss). Alla drycker som serveras i vintornet - från saft till starksprit - har producerats av en lokal vinodlare.

                                           Nedan - utsikt från vintornet